De tre sväljfaserna:

Fas 1: oral fas – när tuggan bearbetas i munnen

Maten tuggas, fuktas av saliv och pressas ihop för att forma en massa. Tungans och kindens muskler transporterar massan till bakre delen av munnen.

Fas 2: faryngeal fas – tidig genomfart genom svalget

Bolus passerar svalget (pharynx) och fortsätter ner i matstrupen (esofagus) medans struplocket (epiglottis) stänger struphuvudet (larynx).

Fas 3: esofagal fas - sen genomfart genom matstrupen

Bolus passerar matstrupen (esofagus) för att slutligen nå magsäcken.

Sväljsvårigheter kan uppkomma vid alla åldrar men är mer vanligt hos äldre individer. Nästan 14% av populationen över 50 års ålder har kliniska tecken på dysfagi. Eftersom dysfagi kan leda till andra hälsoproblem är tidig diagnos tillsammans med rätt behandling den bästa rekommendationen för god livskvalité hos patienter med sväljsvårigheter.

Vad är orsaken till dysfagi?

Dysfagi orsakas ofta av sjukdomar eller skador på nervsystemet, spasmer i musklerna i matstrupen eller andra tillstånd som fysiologiskt blockerar eller orsakar avsmalnad av matstrupen. Dysfagi kan uppkomma i samband med sjukdomstillstånd som till exempel vid stroke, huvud- och halscancer, en trakeostomi, Alzheimers och Parkinsons. Hos äldre kan sväljsvårigheter uppkomma på grund av förändringar i nerv- och muskelfunktion vilket utvecklas med åldern, samt även vid brist på tänder, dåligt passande proteser, otillräcklig salivproduktion eller sår på tunga eller tandkött.

Vilka är riskerna med dysfagi?

Dysfagi leder ofta till att måltiden blir någonting smärtsamt, stressigt och mindre njutbart. Svårigheter att svälja kan därför leda till minskat intag av mat och dryck. Många individer söker inte vård, men även om vård söks är det inte alla symptom som nämns för vårdpersonal då symptomen t ex kan relateras till åldrandet i sig eller en eventuell sjukdom. Det leder tyvärr till att få individer får en korrekt diagnos och rätt medicinsk behandling. Om symtomen får fortgå kan de så småningom leda till allvarliga hälsokomplikationer som undernäring, uttorkning, viktminskning och luftvägsinfektioner (som t ex lunginflammation).

 

Det kan alltså vara en utmaning för individer med dysfagi att få i sig tillräcklig mängd näringsämnen. En vårdplan, vilken anpassar hur mat och dryck intas, är därför en viktig del i behandlingen. En ytterligare aspekt är att personer med dysfagi tyvärr undviker sociala aktiviteter då många av dem har inslag av mat och dryck.

Screening av dysfagi

Trots att det finns stora hälsorisker kopplade till dysfagi är tillståndet fortfarande inte tillräckligt välkänt och många patienter är underdiagnostiserade. Studier visar att endast 25% av individer med dysfagi är diagnosticerade. Därför är systematisk screening av högriskpatienter motiverad för en tidig behandling av dysfagi. På så sätt kan man effektivt identifiera svårighetsgraden av symptomen, rekommendera rekommendera en lämplig behandling vid ett tidigare skede och därmed undvika hälsoriskerna.